”Min bästa upplevelse var nog upptäckten av Haväng där Värkeån grävt sig djupt ner I sandkullarna och sedan rinner under täta lövvalv ner mot havet, där en ståtlig forngrav från stranden blickar ut över vattnet. Men en upplevelse var också Brösarps backar, då ljungen blommar och markerna skifta i rött och viol.”
Prins Eugen
Österlen var okänd mark i början av 1900-talet. Ett främmande terra incognita dit få begav sig frivilligt. Ordet österlen var en riktning österut från den plats man befann sig på. År 1929 kom turistbroschyren Till Österlen vill jag fara och under 30-talet började allt förändras – Österlen blev ett namn och ett begrepp. Stor draghjälp fick landsändan av hovet och självaste prins Eugen (1865–1947). Som ung hade prinsen studerat konst i Skåne och när han nu på ett stort slott i västra Skåne nämnde att han skulle bosätta sig i Kivik en sommar betraktades detta som ett stort skämt av hans vänner. Vad skulle en furstlig målare som farit vida världen runt göra i det avlägsna Österlen, när det fanns många mer berömda platser att beskåda än detta?
Under 1800-talet hade konstnärer upptäckt det speciella, nästan sydländska, ljuset på Österlen. Ljusförhållanden som lyfter fram färgernas toner, skuggornas nyanser och himlens färgskiftningar. Så småningom nådde ryktet målarprinsen via konstnärsvänner och 1931 tillbringade han sin första sommar på Österlen. Det skulle bli många sommarvistelser för prinsen och det som fick honom att komma tillbaka ideligen var just ljuset och den orörda naturen. På Österlen fanns inga ”störande inslag” som badliv och sommargäster vid den här tiden och dessutom erbjöd landskapet en förnyelse i hans konstnärskap. Prinsen prisar Haväng, Brösarps backar och Verkeån. Oftast körde prins Eugen runt i sin ovanliga målarbil, en stor svart Benz, specialbygd med egen chaufför och diskret maskerad för att prinsen skulle få måla ostört. Ibland målade prinsen till och med inifrån bilen.
”Jag har gripits av en ny kärlek, och ingenting kan vara farligare än att bli förälskad på gamla dar. Jag har blivit förälskad i Skåne och alldeles speciellt då Österlen. Det är något säreget med denna trakt – dess mjuka böljande kullar, dess skiftande dagrar över Stenshuvud och detta underbara Haväng, som ger en sådan intensiv känsla av hedenhös. Allting här är så väl bibehållet, gammaldags, att något liknande har jag aldrig skådat någon annanstans i Skåne.”
Prins Eugen
Prins Eugen var humanist och radikal för sin tid. Bland annat sympatiserade han med krafter som ville förändra samhället till det bättre och han tog aktivt avstånd från nazismen. I Stockholm drog hans visningar storpublik och utställningarna bidrog till spridandet av Österlenbilden i Sverige – det var många som ville se målarprinsens motiv av hamnen i Kivik, dynorna i Sandhammaren och backarna i Brösarp.
/Fabian Rimfors
Läs mer om prins Eugens konstnärskap i artikeln
”Målarprinsen i arbete på Österlen”, Ystads Allehanda 2005-07-14